Fokusera på det vackra

Det är mycket i världen som skrämmer idag, som ser ut som ondska och som får många att fundera över vart vi är på väg. Men runt allt det fula finns så mycket som är vackert, ser du det?  Relationer som läks när allt det som var "oviktigt" tas ifrån dem. Gemenskapen som föds ur en delad smärta. Alla kärleksmanifestationer som skapas som en motreaktion mot det onda. Människor som vaknar upp efter en kris och delar med sig av sina lärdomar till andra. Kroppens fantastiska självläkningsförmåga när vi ger den förutsättningar. Styrkan som byggs i motvind. Hoppet som spirar. Visdomen som kommer av erfarenhet.

There is a crack in everything, that's where the light gets in. ~ Leonard Cohen

Jag tror att det vi fokuserar på växer. Jag tror att vi har alla möjligheter att förändra världen till det bättre. Om vi alla fokuserar på att hitta vår gåvor, utveckla dem och dela med oss. Om vi alla försöker förstå hellre än att bli förstådda. Om vi väljer att möta rädsla med kärlek om och om och om igen. 

Darkness can not drive out darkness, only light can do that.

Fokusera på det vackra i ditt liv, märk hur det växer och multipliceras och sprider sig och plötsligt så vaknar du en dag och hela världen är vacker. 

Med all min kärlek,

Helena

Vi lär oss i stiltje för att omsätta i storm

Jag önskar att jag mindes var jag hörde detta uttryck första gången men en stor eloge till den som formulerade sig så klokt!  Det är lätt att vara klok och upplyst och genomtänkt när det är lugnt och fint och allt blir som vi tänkt oss, när vi sitter i meditationsställning i naturen eller glider fram i vår vardag. Det är när utmaningarna kommer som vi verkligen sätts på prov; Vågar vi välja kärlek när allt runt omkring skriker rädsla? Förmår vi vara förstående när människorna i vårt liv sviker? Kan vi finna tillit mitt i stormens öga?

När jag ser tillbaka på mitt liv så här långt kan jag lätt konstatera att det är i de svåraste av stunder som den största utvecklingen skett, då jag inte haft något val. Jag tror också att det är en nödvändig del av den mänskliga erfarenheten. Men jag försöker numer medvetet att fokusera på utveckling hela tiden, för att inte stanna upp, för att inte stagnera. Jag utmanar mig själv att hela tiden expandera, att lära mer, våga mer, älska mer. Både för att fylla på förråden och rusta för när jag verkligen behöver det, för att hålla igång utvecklingsmusklerna, men lika mycket för att få ut mer av mitt liv, uppleva, känna och ge mer. För mig är det långt ifrån en kamp, drivkraften är snarare nyfikenhet, längtan och kärlek. 

Vi lär oss i stiltje för att omsätta i storm.

Med all min kärlek,

Helena

Det är genom lera de finaste blommorna växer

Jag tror det är ett buddistiskt talesätt och jag tycker det är så vackert. Jag gjorde en tidslinje över mitt liv för inte så länge sen där vi skulle rita ut våra höjdpunkter och lågmärken i våra liv och de händelser som haft störst inverkan på oss. Min blev faktiskt ganska konstnärlig med många väldiga höga höjdpunkter och några väldiga låga lågvattenmärken. Sedan skulle vi märka ut våra utvecklingsperioder i vår resa så långt, under vilka perioder vi lärt oss mest. Jag gissar att jag redan visste det men det var ganska fantastiskt att få se det så tydligt; Det har alltid varit i mina lägsta lågmärken som min största utveckling skett. Och jag älskar att utvecklas. Det får mig faktiskt att älska mina lågvattenmärken. Älska min lera.

Jag tror dock att jag hittat sätt att hela tiden växa och utvecklas och säkerställa att jag hela tiden utmanar mig själv så att livet inte behöver kliva in och röra till om jag stagnerar för länge. Och jag är otroligt tacksam att jag får mina viloperioder mellan de riktigt stora utmaningarna i livet, men jag är inte längre rädd för dem. För jag vet att de hjälper mig att bli mitt allra bästa jag.

I think this is a buddist saying and I think it's lovely. I did a Career Timeline not too long ago where we were supposed to draw out the highs and lows of our life and what events had effected us the most. Mine was actually quite artistic with a lot of very high highs and some very low lows. Then we were asked to point out our biggest learning points of our journey so far, during what periods of our lives that we grew the most. 

I guess I always knew this but it was quite amazing to see it so clearly: It has always been in my lowest lows that my greatest growth has happened. And I love to grow. This actually makes me love my lows. Love my mud. 

However, I think I've find ways of constantly growing and learning and making sure to always challenge myself so that life don't have to intervene if I'm in stagnation for too long. And I'm incredibly grateful that I get my periods of rest in between the big challenges of my life, but I don't fear them. I know they're helping me becoming the best I can ever be. 

With all my love,

Helena

Varje situation är ett tillfälle att växa

Jag hämtar precis andan mitt i en utmanande morgon. Det är strejk på det flygbolag som jag oftast använder. Tidigt igår morse blev jag fast i Stockholm då mitt flyg till Köpenhamn var inställt. Jag fick åka hem igen och boka om mitt flyg idag till Helsingfors. Jag uppmärksammade dock inte vilket nytt flygbolag jag fick och antog att det var det största. När jag kom tillbaka till flygplatsen nu på morgonen med min vanliga framförhållningen fick jag vid incheckingen veta att jag var på fel terminal. Efter att ha sprungit igenom flera terminaler för att komma till rätt missade jag precis flyget. Så, svettig, tårögd och försökandes hämta andan i en lång kö för ännu en ombokning, vad lär jag mig just nu;

- Det finns alltid en möjlighet att växa

- Att ge mig själv tillräckligt mycket tid är vänlighet mot mig själv

- Anta inte, säkerställ att du vet

- Att banna mig själv för ett misstag är inte hjälpsamt och heller inte kärleksfullt

- Att ta ansvar för mina handlingar och dess konsekvenser ger mig mer kraft

- Det finns många tillfällen för minipauser, meditationer och positiva affirmationer (jag sitter just nu i ett hörn på ett café och väntar på nästa flyg)

- Jag behöver förbättra min förmåga till att organisera min flyglogistik

- Ta inte livet för seriöst, även om det faktum att jag kommer försent till mitt möte i Helsinfors och det förstås får konsekvenser så kommer ingen att dö på grund av det

- Träning kan också vara att springa genom flygplatser

- Det finns alltid utrymme för vänliga handlingar

- Om det här är min största utmaning just nu så är jag ganska priviligerad

Vad lär du dig av dina erfarenheter idag?

I'm just now catching my breath in the midst of a challenging morning. There's a strike with the airline I frequently use. Yesterday early morning I was stranded at Stockholm airport because the flight was cancelled to Copenhagen. I had to go back home and reschedule my flight this morning to Helsinki. However, I didn't pay attention to what new airline I got and assumed it was the biggest one. Getting there just in time this morning I was informed I was trying to check in with the wrong airline. Running far to another terminal I just missed the flight. 

So, sweaty, teary eyed, trying to catch my breath and reschedule another flight waiting in a long queue, what am I learning right now;

- There's always an opportunity for growth

- Giving myself enough time is a kind gesture

- Don't assume, make sure you know

- Beating myself up over a mistake is not helpful, or loving

- Taking responsibility for my actions and the consequences is empowering

- There are many opportunities for mini breaks, meditation and positive affirmations (sitting in a quite corner waiting for my next flight)

- Improving my flight logistics skills

- Don't take life too seriously, even though me not getting to Helsinki on time for my meeting will have consequences, no one will die from it

- Exercise can also be running through airports

- There's always room for acts of kindness 

- If this is my biggest challenge right now, I'm pretty privileged

What are you learning from your experiences today?

With all my love,

Helena