intuition

Våga vara andlig!

Vi lever i ett samhälle där ordet Gud oftast tillskrivs kristendomen och många väljer bort religioner idag eftersom de ofta misstolkas, används för att kontrollera människor och hemska handlingar utförs i religioners namn. Religioner behöver andlighet men andlighet behöver inte religioner. Du kan välja att tro utan att välja religion. Jag tror inte att Jesus var kristen, Mohammed muslim och Buddha buddhist när de knallade omkring här, religionerna skapades efter dem för att försöka sammanfatta all den visdom de spred omkring sig. Och som allt som människan skapat, vi kan vinkla det åt alla möjliga håll. 

Fler och fler törstar efter en djupare mening, efter vägledning och tillit men vill inte inrätta sig i religionernas system, det är okej. Våga vara andlig ändå! 

Våga be om hjälp, våga lyssna på svaren. Våga lyssna inåt istället för alltid utåt. Våga lita på känslan, på intuitionen, på vägledningen. Våga utforska din andlighet, på ditt sätt. 

Med all min kärlek, 

Helena

Jag har saknat er

Jag har bloggat i många år men det här är min första "offentliga" blogg. Det var ett stort steg för mig att skriva under varje bloggpost med mitt egna namn. De första månaderna skrev jag på engelska för att kunna nå ut till fler (och kanske även för att hålla lite distans genom att undvika mitt modersmål), sen översatte jag allt till svenska efter vissa påtryckningar. Efter ett drygt halvår väcktes tanken på en hemsida, att kunna marknadsföra mina tjänster och skapa ett riktigt hem för bloggen. Så fort jag lanserat hemsidan så dog motivationen och inspirationen försvann. Bloggen hade blivit ett krav med en förväntan och min prestationsprinsessa blev alltför högljudd. Det tog ett tag att hitta tillbaka till lusten men när jag väl gjorde det och kom på varför jag håller på med det här så flödade texten igen, jag skrev min första föreläsning och började jobba med min första coaching klient. När jag har kontakt med mitt centrum, lever mer genom hjärtat och intuitionen och inte så mycket uppe i hjärnan, när jag lyssnar inåt mer än utåt, då finns inspirationen där, då är mitt syfte tydligt och motivationen driver mig framåt.  Jag skriver för att jag älskar det. Jag skriver för att konsolidera de lärdomar jag fått hittills på min resa. Jag skriver för att det hjälper mig. Jag skriver för att det hjälper dig. Jag skriver för att det känns rätt. Jag skriver för att jag vet att det kommer att nå dem som behöver läsa det. Jag skriver för att det utmanar mig. Jag skriver för att det är roligt. Jag skriver för att jag behöver få skriva. Jag skriver mest för mig, i hopp om att det ska kunna hjälpa dig. 

Jag skriver inte för att bygga following. Jag skriver inte för att ösa ur mig x antal poster i veckan. Jag skriver inte för bekräftelsen. Jag skriver inte för att bli omtyckt. Jag skriver inte för att bevisa något för någon. Jag skriver inte för att vara duktig. Jag skriver inte för att det är ett krav. Men det är när jag börjar tro på något av det där som inspirationen är som bortblåst. Det är då jag tappar bort motivationen. 

Jag har på senare tid insett att det är okej att jag älskar mitt "vanliga" jobb samtidigt som jag älskar att skriva, coacha och föreläsa. Både och. Jag behöver inte välja. Det blir också tydligare och tydligare att jag behöver ta små steg ut i stretchzonen för att hela tiden vidga min komfortzon. Det jag vågar idag kändes som en omöjligheten (total riskzon) för bara ett halvår sen. Jag växer och utvecklas, och vill gärna ha er med på resan. 

Just nu snurrar tankarna kring branding, större tydlighet, fler coaching klienter, lokal för föreläsningar, ny look, en facebook-sida och att blogga på både svenska och engelska. Vi får se. Jag låter det ta den tid det behöver. Jag litar på processen. Jag litar på mig. Jag litar på dig. 

Känner du igen dig? När lusten kvävs av prestation eller när yttre förväntningar får större utrymme än dina egna? Hur hittar du tillbaka?  

  Med all min kärlek,

Helena

Tecken från universum

Det finns de som säger att när siffran 111 (vilket är numret i ordningen på det här inlägget) dyker upp så är det ett tecken från änglarna som säger att universum är i linje med ditt liv. Vi behöver vara medvetna om våra tankar och känslor i den stunden eftersom det vi tänker och känner kommer att manifesteras i våra liv. Så, vad tänker du på just nu? Är det en tanke eller känsla som är empowering, som hjälper dig att leva det liv du vill leva? Om inte, kanske det är dags att ändra den till något som stöttar dig.

Jag har alltid trott på tecken även om avsändaren av tecknet har förändrats under min livstid. När jag var liten älskade jag att vandra omkring i skogen och leta efter tecken, och jag valde alltid väg efter min intuition. Och jag hittade alltid min väg och små mirakler längs den.

Jag tror än idag, och troligtvis ännu tydligare än då, att universum kommunicerar med oss på olika sätt. Jag tror att fjädrar är tecken från änglarna som berättar att vi har deras stöd. Jag tror att ett mynt på gatan är ett tecken på god lycka. Men främst tror jag unviersum kommunicerar genom min intuition och min inre vägledning. När jag behöver ta stora beslut vet jag att det blir bäst om jag tystar ner bruset. Ibland ställer jag frågan högt och får någon form av tecken för vilken väg jag ska gå. Det faktiska tecknet kan vara vad som helst, det är vad min intuition säger mig om tecknet som är det viktiga för mig.

Känner du att du har en vägledning? En inre GPS? Om du inte utforskat det ännu, ställ din fråga eller be om vägledning, vad som händer kanske förvånar dig.

Some say that when the numbers 111 show up it's a message from the angels saying that the universe is aligned with our life. We also need to be aware of our thoughts and feelings at that very moment, because they will manifest in our lives.

So, what's on your mind right now? Is it a thought or feeling that is empowering to you, helping you to live the life you want to live? If not, you might want to change it to something that is supporting you.

I've always been a believer of signs. However, the origin of the message might have changed under my lifetime. When I was a kid I loved walking around in the woods looking for signs, taking the direction I felt I was urged to. Always finding my own ways and little miracles along the way. 

Still today, and maybe stronger than ever, I believe the universe is communicating with us in various ways. I believe that feathers are messages from the angels, telling me I'm supported. I believe finding a coin is a sign of good luck. But most of all I think it communicates through my intuition and my inner guidance system. Whenever I need to make a decision I know the best results always come when I quiet down. Sometimes I ask a question out load and I will get some sort of sign on what to do. The actual sign can be anything, it's what my intuition tells me about the sign that is most important to me. 

Do you feel you have a support system? An inner GPS? If you haven't explored it, just ask your question or for help, what happens might surprise you.  

With all my love,

Helena