inre

Jämför inte din inre värld med någon annans yttre

Vi jämför, kategoriserar, analyserar och viktar ofta oss själva mot andra. Ibland behöver vi inspiration och perspektiv för att ta oss dit vi vill men jag ser två fundamentala misstag som vi gör vilket gör jämförelsen fullkomlikt irrelevant; 1. Vi tar det bästa vi ser hos 10 personer och slår ihop till en enda ouppnåelig målbild. Vi ser någons jobb, en annans relation, en tredje fritid, en fjärdes hälsa osv utan att riktigt reflektera över att ingen har allt. 

2. Vi jämför vårt egna inre liv med någon annans yttre. Vi vet aldrig vad någon annan går igenom, hur deras inre ser ut, vi ser bara det som syns samtidigt som vi lever i vår egna inre värld, ofta oförmögna att se hur vårt egna liv ser ut utifrån. Som att jämföra äpplen och päron. 

Nej, hörrni, vi skiter i det helt och hållet tycker jag, jämförelsen alltså. Du är den du ska vara. Jag är den jag ska vara. Du är här för att göra din grej. Jag är här för att göra min. Låt stötta, pusha och peppa varann och däremellan fokusera på det vi själva kan påverka. Vad säger du? 

Med all min kärlek, 

Helena

Sann lycka kommer inifrån

Jag är så otroligt glad att jag har kommit till insikt om detta. Skillnaden mellan inre och yttre lycka. Yttre lycka kommer genom omständigheterna omkring mig, det är mycket kring de där "om-bara". Om jag bara får det där jobbet jag vill ha. Om jag bara fick resa dit. Om bara solen sken. Om jag bara fick bekräftelse ifrån den personen. Om det bara vore semester. Om bara allt i mitt liv skulle falla på plats... Inre lycka är något annat. Det handlar inte om yttre omständigheter utan om kontakt med själen, med universum, till min inre frid, till stillheten som alltid finns inom mig. Det som är riktigt coolt med inre lycka är att den alltid finns där. Mina yttre omständigheter kan dock ibland skymma min sikt. Jag kommer oftast i kontakt med den här inre lyckan i meditation, genom träning eller när jag är ensam i naturen. Men jag hittar även fler och fler ögonblick av inre frid mitt i min vardag. På en regnig busshållplats en tisdagsmorgon, mitt i en argumentation med en kollega, när jag springer genom en flygplats och håller på att missa flygplanet kan det plötsligt gnistra till. Sann lycka. Och den är så mycket starkare än sin yttre kusin.

Jag tror att detsamma gäller för olycka. Den yttre olyckan kommer ifrån något som gått "fel" i mitt liv. En person jag litar på sviker mig, jag blir utskälld utan anledning, jag förlorar något materialiskt som är viktigt för mig, jag skadar mig fysiskt. Allt sådant är mycket lättare att hantera eftersom jag ser anledningen och jag vet vad jag behöver göra för att läka, även om det kan ta tid. När det kommer till den inre olyckan, eller depressionen, det är en annan historia. Dessa känslor dyker oftast upp oanmälda, utan någon egentlig anledning och de är så mycket mer allomfattande och påverkar varje tanke och känsla.

Det var längesen jag kände så och jag hoppas och tror att jag har bättre verktyg för att hantera en sådan depression idag. Jag tror också att när jag har haft dem så har jag omedvetet varit frånkopplad från mig själv, jag har inte riktigt vetat vem jag varit och har därför gjort en massa saker som inte varit i linje med mitt sanna jag. Jag tror att den där bristen på kontakt är en av huvudorsakerna till depressioner. Brist på kontakt med själen, med sig själv, med universum.

Jag är så lyckligt lottad att ha insett den här skillnaden mellan yttre och inre eftersom det har gett mig så många möjligheter och tillgång till så många verktyg för att ta mig igenom den här mänskliga erfarenheten på ett mycket mer fridfullt sätt. Det har också eliminerat så många av mina rädslor för vad som kan hända i mitt yttre liv eftersom jag vet vilka resurser jag har inuti, även om jag förstås behöver fortsätta jobba med det varje dag. Jag är så glad att jag har en öppen kanal till lyckan, ibland behöver jag bara get out of my own way.

Vilken är din erfarenhet? Kan du se skillnaden mellan de inre och yttre källorna?

I'm so incredibly happy to have figured this one out. The difference between inner and outer happiness. Outer happiness comes from circumstances around me, it's a lot about those "if-only's". When I get that job I wanted, when I get to travel to that place, when the sun is shining, when I get that approval from someone else, when I go on vacation, when everything around me is falling into place... 

Inner happiness is something else. It's not about the circumstances but about connection to spirit, to the divine, to my inner peace, to the stillness that is always within me. The really cool thing about it is that it is always right there. However, my outer circumstances might sometimes be blocking my sight. I most often connect to this inner happiness in meditation, in physical exercise or by being alone in nature. But I also experience more and more moments of perfect peace in the midst of my day. At a rainy bus stop on a cold Tuesday morning, in the middle of an argument with a colleague, running through an airport about to miss my flight it flickers and sparks. True happiness. And it's so much more profound than its outer cousin.

I believe the same is true for sadness. The outer despair comes from something going "wrong" in my life. A person I trust hurts me, I get yelled at for no apparent reason, I loose something materialistic that's important to me, I hurt myself physically. All of this is much more easy for me to handle because I see the cause and I know what I need to do to heal, even though it may take sometime. When it comes to the inner sadness, or depression, it's a different story. These feelings usually shows up unannounced, with no apparent reason and they are so much more universal in my life and affects every single thought and feeling. 

It was a long time since I felt those feelings and I would like to think that I have better tools to deal with it today. I also believe that when I've had them I've been unconsciously disconnected to myself, not really knowing what true connection was and therefore doing a lot of things out of line with who I really am. I think that disconnection is one of the main factors in depression. Disconnection from spirit, from self, from the divine. 

I am so blessed to have made this distinction between outer and inner, because it has opened up so many possibilities in my life and given me so many tools to go through this human experience in much more peaceful way. It has also eliminated so many of my fears of what might happen on the outside because I know what resources I have within, although this is really something I need to work with everyday. I am so happy to have a source of happiness always flowing, sometimes I just need to get out of my own way.

What is your experience? Can you identify the distinction between the outer and the inner sources?

With all my love,

Helena