För mig är den vår kropp, vår själ och vårt sinne. I dagens samhälle ägnar vi nästan all vår tid i vårt sinne, jag tror det är en stor bidragande faktor till varför så många är i obalans och ohälsa. Det är en treenighet, och alla behöver de sin uppmärksamhet. När vi känner av fysiska symtom så förflyttar vi oss till sinnet för att analysera det och när vi känner en oro i själen så distraherar vi oss med tankar. Varför vågar vi inte uppehålla oss ett tag med den del av treenigheten som skapade det obekväma, utforska det där, utan så många tankar och dömanden om det? För mig är fysisk aktivitet ett bra sätt för mig att vara i kroppen, jag springer, jag stärker kroppen, tar promenader eller gör kroppskanningar. I meditation får jag umgås med min själ även i mindfulness- eller medvetandeträningen. Men det är verkligen något jag behöver öva på att komma ihåg ofta, utan att döma mig själv, för när jag glömmer bort så märker jag. Obalansen.

Var uppehåller du dig mest? Vilka knep har du för att ge uppmärksamhet åt allt det som är du?

Med all min kärlek,

Helena