empowering

Våra gener laddar vapnet, vår livsstil trycker på avtryckaren

Våra gener har inte förändrats dramatiskt de senaste 200 hundra åren men cancer, hjärt- och kärlsjukdomar, autoimmunitet, allergier och inflammationer har ökat enormt under samma tidsperiod. Anledningen: vår livsstil. Ny forskning visar att "vår" livsstil börjar påverka vår fysiska kropp långt innan vi föds. Vad vår pappa äter när vi kommer till och vår mammas emotionella tillstånd under graviditeten påverkar oss. Vi har förstås väldigt mycket mer makt att påverka vår livsstil när vi väl föds och särskilt när vi blir tillräckligt gamla för att själva bestämma över den men den spelar oavsett roll. Jag skriver inte det här för att ge någon panik, det är meningen att det ska ge kraft, vara empowering. Vi har makten att förändra vårt öde. Bara för att cancer finns i din familj betyder inte att du kommer att få det.

Jag tror dock samtidigt att det är meningen att vi ska gå igenom vissa utmaningar för att växa och lära oss och jag säger inte att det är någons fel när de blir sjuka. Jag har själv inte listat ut varför jag först blev sjuk när jag var 12 men jag förstår att den sjukdomen senare ledde till flera andra diagnoser och orsakssambandet dem emellan. Och jag är också ensam i min familj (vad vi känner till) om att ha autoimmunitet vilket borde betyda att min livsstil som liten måste varit riktigt dålig eftersom mina gener triggades men inte resten av släktens. Så var det inte.

Jag har inte riktigt svaret på frågorna och de är inte så viktiga längre. Jag är tacksam för alla de erfarenheter min första autoimmuna diagnos har lett till. Men jag tar också tillbaka makten över min livsstil för att säkerställa att den inte trycker på avtryckaren för några fler sjukdomar i framtiden.

Our genes has not changed dramatically over the last two hundred years but cancer, heart disease, autoimmune disease, allergies and inflammatory disorders has rocketed through the roof under the same period. The answer: our lifestyle. 

Did you know that new research shows that "our" lifestyle start affecting our physical body long before we're born. The diet of our father at the time we're conceived and the emotional state of our mother while she was carrying us affects us. Of course, we have a lot more power over our lifestyle when we're actually born and especially when we become independent adults but it matters anyhow. This is not meant to freak anyone out, this is meant to be empowering. We have the power to change our destiny. Just because cancer runs in the family doesn't mean you're gonna get it.

However, I also believe that some challenges we need to go through in order to grow and learn and I'm not saying that being sick is anyone's fault. I, myself, haven't figured out why I got sick when I was 12 but I do understand what that disease later lead to and that all other diagnosis was a consequence of that first one. And I'm also the only one in my family (that we know of) that have any kind of autoimmune disease so that should mean that my lifestyle being a kid would have been extremely poor for me to trigger the gun since I'm the only one with similar genes getting sick. 

I don't have the answer for that and I don't really need it that much anymore. I'm grateful for all the experiences that first autoimmune diagnosis has lead me to. But I'm also taking the power I have now to do whatever I can to make sure that my lifestyle does not pull the trigger for any more disease in the future.

With all my love,

Helena

Jag är VD i mitt eget liv

Jag har verkligen övat på det här de senaste åren men det var Kris Carr som nyligen så fint formulerade det åt mig. Jag litade blint på allt mina läkare sa åt mig i så många år. Om läkarna sa åt mig att jag var sjuk så kände jag mig riktigt sjuk. Om läkarna sa åt mig att jag var på bättringsvägen så var det så jag kände mig. Om de sa åt mig att vila så var det vad jag gjorde. Inte för en sekund lyssnade jag till min egna inre kompass.

Jag säger inte att läkarna alltid hade fel, men de hade inte nödvändigtvis alltid rätt heller. De kände inte mig, inte lika bra som jag. Och genom att ge dem all makt kände jag mig verkligen maktlös. Och maktlöshet kommer aldrig att vara bra för din hälsa.

När jag diagnostiserades med autoimmun hepatit så fick jag en av de allra bästa och mest framstående läkarna inom området. Han hade en riktigt fin meritlista men han fick mig aldrig att känna mig bekväm. Han lyckades aldrig lyfta mig eller ge mig hopp. Han kunde inte förklara för mig vad som hände och han kunde aldrig försäkra mig. Jag hade vid det laget mött min beskärda del av "läkare-som-missat-lektionen-i-att-hantera-människor-och-känslor", men av någon anledning fick jag nu nog. Så jag krävde att få byta läkare, vilket sköterskorna verkligen ifrågasatte eftersom han var expert på området. Men jag har aldrig ångrat det valet.

När jag några år senare bestämde mig för att gå min egen väg för att återfinna min hälsa var det inte svårt att inse att jag skulle behöva vara VD i mitt eget liv och min resa. Jag anställde rätt personer att hjälpa mig och jag var faktiskt ganska kräsen i rekryteringsprocessen, och jag lyssnade alltid framför allt på mitt hjärta. Jag rekryterade de bästa (och mest kärleksfulla) läkarna, de bästa funktionsmedicinska experterna, den bästa yogaläraren, den bästa terapeuten, den bästa näringsfysiologen, den bästa andliga vägledaren och den bästa personliga tränaren. Bäst för mig. Och jag säkerställde förstås att jag hade de bästa av cheerleaders och stöd runt omkring mig. Kort och gott, jag säkerställde att jag hade det bästa möjliga teamet för att hjälpa mig att läka samtidigt som jag själv behöll makten och ansvaret.

Om du är riktigt sjuk och svag kan det kännas övermäktigt att vara VD när du bara vill ligga under täcket i baby pose, men för mig var det här en av de mest empowering beslut jag gjort och det gjorde mig så otroligt mycket starkare.

I've really been practicing this one the last couple of years but it was Kris Carr who recently put this so beautifully put this into words for me.

For years I was blindly trusting in my doctors. If the doctors told me I was sick, I felt really sick. If the doctors told me I was getting better, that's how I felt. If they told me to rest so I did. Not listening to my own inner guidance.

A few years later when I decided to go on my own quest for health I also realized that I was going to need to be the CEO of my own journey. And I hired the right people to help me and I was quite picky in the recruitment process, always listening to my heart first and foremost. I hired the best (and heartedly) doctors, the best fuctional practitioner, the best yoga teacher, the best therapist, the best nutritional coach, the best spiritual guidance and the best personal trainer. Best for me, that is. And of course, I made sure I had the best cheerleaders and the best support group in the world. In short, I made sure I had the best possible team to help me heal while still being in charge and taking full responsibility.

If you are really weak it can seem really overwhelming to be the CEO when you just want to lay in baby pose under your sheets, but to me this was one of the most empowering choices I ever did and it made me so much stronger.

 I've really been practicing this one the last couple of years but it was Kris Carr who recently put this so beautifully put this into words for me.

For years I was blindly trusting in my doctors. If the doctors told me I was sick, I felt really sick. If the doctors told me I was getting better, that's how I felt. If they told me to rest so I did. Not listening to my own inner guidance.

I'm not saying the doctors was always wrong, but they weren't always necessarily right either. They didn't know me, not like I did. And by giving them all the power I felt really powerless. Powerlessness is never going to be good for your healing.

When I was diagnosed with autoimmune hepathitis I got one of the best doctors in the field. He had a really good resume but he never managed to make me feel good. He was never able to lift me up or give me hope. He couldn't explain to me what was going on and he didn't make me feel assured. I had met my fair share of "medical-doctors-who-missed-the-class-about-dealing-with-feelings-and-people" before but this time, for some reason I had had enough of that. So, I demanded a change, though the nurses really questioned me, because he was an expert in my field. And I never regretted it.

A few years later when I decided to go on my own quest for health I also realized that I was going to need to be the CEO of my own journey. And I hired the right people to help me and I was quite picky in the recruitment process, always listening to my heart first and foremost. I hired the best (and heartedly) doctors, the best fuctional practitioner, the best yoga teacher, the best therapist, the best nutritional coach, the best spiritual guidance and the best personal trainer. Best for me, that is. And of course, I made sure I had the best cheerleaders and the best support group in the world. In short, I made sure I had the best possible team to help me heal while still being in charge and taking full responsibility.

If you are really weak it can seem really overwhelming to be the CEO when you just want to lay in baby pose under your sheets, but to me this was one of the most empowering choices I ever did and it made me so much stronger.

With all my love, Helena