I dina erfarenheter ligger ofta svaret

Fokusera hellre på att förstå än att bli förstådd. Jag älskar det och gör mitt bästa för att leva med den parollen varje dag. Jag fick ett bra tips härom dagen kring hur vi kan praktisera detta i relation till andra. 

Svara på frågan med en erfarenhet ur ditt liv. 

Jag tror att vi är goda varelser som agerar rationellt utifrån vårt egna perspektiv. Praktisera nyfikenhet gentemot din medmänniskor, avvakta med dömandet. 

Varför röstade du som du gjorde? Svara med en erfarenhet ur ditt liv. Varför var du dömande mot den där personen? Svara med en erfarenhet från ditt liv. Varför vågade du inte testa den där idén? Svara med en erfarenhet från ditt liv. 

Om vi ställer dessa frågan med ett öppet sinne, med nyfikenhet snarare än dömande, tror jag att vi kommer att lära oss en hel del. Jag tror att vi kommer att bli bättre och bättre på att klättra upp i den andres utkikstorn, att vi kommer att bli förvånade ibland och framför allt, att vi kommer att förstå lite mer. Om vi hade varit med om samma sak, om vi varit i deras skor, kanske hade vi agerat på precis samma sätt, kanske hade vi tolkat situationen liknande? Tänk om andra skulle möta dig på samma sätt? Med en stor portion nyfikenhet och stark vilja att förstå. Tänk om? Det börjar med mig, det börjar med dig. 

Med all min kärlek, 

Helena

We're rarely lazy, we're simply afraid

Det finns bara två val, tillstånd eller perspektiv och det är kärlek eller rädsla. Det som inte är kärlek är rädsla. Så enkelt är det. Fast inte så enkelt ändå. Människor är inte elaka, dömande, hotfulla, arga eller orättvisa för att de gillar det, de är det för att skydda sig själva från något de är rädda för, något de vill undvika. En människa som känner sig trygg, bekräftad och älskad har inget behov av att utagera mot någon annan. Det samma gäller dig och mig.  Ett stort område som ofta väcker mycket rädsla är förändring. Det okända, oavsett hur mycket potential som finns gömt där, gör oss osäkra. Ofta stannar vi hellre i välbekant smärta än kastar oss ut i det okända. Men det finns en gräns - när smärtan att stanna kvar överstiger rädslan för det okända, då hoppar vi. 

Vill du ha till en förändring i ditt liv som du inte riktigt får till? Vill du bryta ett mönster eller slå in på en ny väg? Vet du att det är dags att lämna fast du helt enkelt inte förmår dig att ta steget? 

Börja med att ställa dig frågan vari rädslan ligger. Visa medkänsla med dig själv och den del av dig (ofta det lilla barnet) som blir vettskrämt av blotta tanken. Våga gräva vidare i "vad är det värsta som kan hända?" om och om igen och se vad du finner där. Kanske kan det nyfikna utforskandet ge dig ett nytt perspektiv. Kanske väljer du fortsatt att stanna där du är. Kanske är du inte redo än. Men alldeles oavsett brukar insikten om att det är rädsla det handlar hjälpa oss att vara lite snällare mot oss själva. Så är det i alla fall för mig. Prova!

Med all min kärlek,

Helena

Hurt people hurt people

För mig är ofta det första tecknet på att jag kommit ur balans mitt dömande. När jag är i en funk så dömer jag allt och alla så hårt och när jag stannar upp och lyssnar på den inre dialogen hör jag hur otroligt elak den är. Det börjar där.  Samma sak gäller tvärtom. När jag känner att jag vill ge hela världen min kärlek och också agerar likadant då vet jag också att även det är en spegling av min inre dialog. När jag älskar mig själv kan jag också på riktigt älska andra. 

Insikten hjälper mig att förstå mig själv lite bättre även om det inte alltid är så lätt att se klart när jag är i mitt i dömandet. Men framför allt hjälper det mig att tolka världen och andra människor för jag tror inte att jag är ensam om att mitt inre reflekteras i mitt yttre. 

En människa som mår bra har inget behov att trycka ner någon annan. Den som trycker ner andra är troligen hårdast mot sig själv. 

Hurt people hurt people. Healed people heal people. 

Med all min kärlek,

Helena