borde

Stressen är boven

Jag vill inte stressa upp någon här genom att prata om stress, men, är det något vi ska stressa upp oss över så är det hur mycket vi stressar. Eller inte.  Ju mer jag läser, hör, ser och själv erfar om holistisk hälsa, desto tydligare blir det hur negativt den långvariga, konstanta stressen påverkar våra liv. Den skapar inflammation, i våra kroppar, i våra sinnen och i våra relationer. Jag ställer mig ofta frågan; Vad har vi så bråttom till? Men jag har hittills inte hittat svaret. Det känns som en folksjukdom som på något sätt blivit trendig. 

Jag hinner inte! Jag har inte tid! är orden på allas läppar. Vad är det egentligen vi inte hinner eller har tid till? Leva? Vara? Älska? Vad prioriterar vi istället?

Som med många andra hälsotillstånd behöver vi börja hos oss själva, det är bara vi själva som kan välja att förändra våra liv. Och det börjar med ett beslut. 

I perioder har jag behövt prioritera väldigt hårt vad jag valt att lägga min energi på. Det har hjälpt mig att få syn på hur många borden och måsten vi skapar i våra liv men som egentligen inte alls är så viktiga som vi tror. De får ofta utrymme på bekostnad av vill och behöver. 

Jag skippar numer alla borden och vet att det faktiskt bara finns två måsten; vi måste välja och vi måste dö. Allt annat är vill eller behöver. Bara ordvalen får mig att slappna av. Jag kan välja att städa för att jag vill ha det fint hemma och jag kan välja att jobba för att jag behöver pengar till mat. Men jag varken borde eller måste, jag gör ett aktivt val. 

Vilka borden och måsten styr i ditt liv? Hur mycket kan du skala bort om du verkligen behövde? Vad skulle hända om du bara gjorde vill eller behöver? Ett ja till en sak är alltid ett nej till något annat, kanske något som livsviktigt för dig. 

Med all min kärlek,

Helena

När jag saktar ner expanderar tiden

Min erfarenhet är att ju bättre jag blir på att rensa mitt liv från måsten och borden och ju mer jag saktar ner, desto mer värdefullt arbete blir gjort och desto mer tid över får jag. Min fantastiska yoga lärare introducerar ofta meditationer med orden Nothing to do, nowhere to go, nothing to attain. Jag vet inte varifrån det kommer, men det får mig alltid att slappna av, tröstande på något sätt och det har hjälpt mig att sortera ut det oviktiga, de meningslösa detaljerna, från det som faktiskt är viktigt.

Det är också min erfarenhet att ju mer stressad jag är, desto sämre resultat får jag på vadhelst jag försöker ge mig på. Mahatma Gandhi ska ha sagt en morgon till sina vänner: Idag kommer bli en väldigt stressig dag, jag kommer inte kunna meditera i en timme. Hans vänner blev förvånade av det här undantaget från rutinerna. Jag kommer behöva meditera i två timmar, lade han då till.

Så, nu när semestertiderna är här, föreslår jag att du saktar ner, tar ett djupt andetag, en promenad, mediterar, bara för att inse att du får tusenfalt tillbaka.

My honest experience is that the better I get at cleaning my life of "must's", "should's" and "have to's" and the more I slow down, the more valuable work I get done and the more time I have to spare.

My beutiful yoga teacher often introduce meditation by the words Nothing to do, nowhere to go, nothing to attain. I don't know where it's from but I find it hugely relaxing, even comforting and I think it has also helped me to sort out the non significant, the petty details, from what's actually important. 

I've also experienced that the more stressed I am, the worse results of whatever I'm trying to accomplish. Mahatma Gandhi allegedly said one morning to his friends: Today will be a very busy day, I won't be able to meditate for an hour. His friends was taken aback by this rare break from his discipline. I'll need to meditate for two, he then added. 

So for this weekend, I suggest you to slow down, take a breath, a walk, meditate, all to realize that I'll give you more time in return.

With all my love,

Helena

Vi måste ingenting

Eller, nej, förresten, fel, vi måste faktiskt göra två saker; vi måste välja och vi måste dö (i alla fall från den här fysiska kroppen). Det är det enda vi måste. I mina sjukdomsperioder har jag behövt prioritera hårt bland mina, så kallade, måsten. Jag har då insett att när det väl kommer till kritan så är det ingenting jag måste göra. Jag kommer självklart att äta, sova och ta hand om min hygien, men det gör jag för att jag behöver, inte för att jag måste. För mig är det en jättestor skillnad, framför allt i mina tankar om vad jag gör. Det är samma sak med alla borden, de ställs ofta upp av grupptryck eller vad samhällsnormen säger, skit i det.

Jag försöker ta bort alla måsten och borden från mitt ordförråd och lämna utrymme för vill och behöver och även om jag i praktiken gör ungefär samma sak som jag gjorde för några år sedan så gör det en jättestor skillnad för mig att veta att jag medvetet väljer på grund av att jag vill eller behöver.

Om du inte redan provat kan jag varmt rekommendera det!

Oh, no, sorry, I need to correct myself, I do have to do two things; I have to choose and I have to die (at least from this physical body of mine). That's it.

In times when I've been unwell or sick I've had to prioritize in all the things I thought I had to do, realizing, that when you really get to the bottom of it, there is nothing left. Sure, I'm going to eat and sleep and take care of my hygiene, but I'm doing it because I need to, not because I have to. To me, that is a big difference, especially in my thoughts about the things that I do. Same thing goes for all the shoulds, they often get imposed by peer pressure or by society, don't care about that.

I'm trying to erase all the have tos (in Swedish måste) and all the shoulds (in Swedish borde) in my vocabulary to leave room for needs (behöver) and wants (vill) and even though in real life, I'm doing most of the same things it makes all the difference to me knowing that I'm choosing them conciously because I need it or I want it.

If you haven't already, I really recommend you to try it!

With all my love, Helena