Paradoxen ger frihet

Både och. Jag älskar det! Jag vet att jag skrivit om det fört men jag behöver påminna mig om och om igen och tänker att du kanske behöver samma sak.  Det är nästan aldrig antingen eller, det är både och. Inte svart eller vitt utan gråzon, eller helt enkelt svartvitt.

Vi kan känna tacksamhet i en jobbig period. Vi kan tro på vetenskap och på samma gång älska det som inte går att förklara. Vi kan älska en människa djupt och hata vissa sidor av deras personlighet. Vi kan hålla två motsatta tankar samtidigt. Vi kan känna oss ensamma fast vi är omgivna av människor. Vi kan vara riktigt fina människor och göra något riktigt dumt. Vi kan välja att gå emot våra egna värderingar. Vi kan vara övertygande om en ståndpunkt för att dagen därpå känna helt annorlunda, för att dagen därefter gå tillbaka igen. 

Allt detta är möjligt för en människa. Det är när vi försöker stoppa in henne i ett fack som vi stökar till det, för oss själva och för andra. Tänk om paradoxen kan ses som något fantastiskt. Ingenting är statiskt. Allt förändras. Paradoxen skapar frihet. 

Med all min kärlek,

Helena

Jag vill känna att jag lever

Vad gör vi alla här egentligen? Vad är meningen? Varför är just jag här, just nu? Just du?  Jag har inga definitiva svar på de där frågorna och det tror jag ingen annan har heller. Men vi har olika hypoteser, teorier, övertygelser och aningar. Ingen vet säkert. Det kan vara djupt oroande eller alldeles fantastiskt, liksom överallt annars så väljer vi, även här, vårt perspektiv. Vi skapar vår egen mening. 

En av mina hypoteser är att vi lever för att leva. Vi har kommit hit för att göra just det och det i sig är nog. Att leva innebär för mig att våga vara jag, att möta mina känslor, att stretcha mig utanför komfortzon, att släppa in och låta mig vara älskad och att älska tillbaka. Jag vill leva många år men inte samma år om och om igen. 

Vi närmar oss ett nytt år, om vi tillhör dem som tror på tiden som koncept. Mitt nästa nyhetsbrev kommer ut på söndag och handlar om fina årssluts- och nyårsceremonier och reflektioner - skriv upp dig på hemsidan! 

Med all min kärlek, 

Helena

Kroppen är fantastisk

För att vi ska kunna uppleva den här mänskliga erfarenheten behöver vi en fysisk kropp att bo i. Vi har alla fått ett exemplar att hålla till godo med. Jag tror att det är meningen att jag fått just den här kroppen för att kunna åstadkomma just det jag ska göra här. Jag fick en ganska lång kropp, med ljus hy, breda axlar, ett överaktivt immunfösvar och lilltår som försöker gömma sig under granntån. Det är precis som det ska och min kropp är fantastisk.  Oavsett hur vår kropp ser ut och vilka fysiska utmaningar vi har tillsammans med den under vårt liv så är den fantastisk. Den vill oss alltid väl. Den jobbar alltid till vår fördel. Den söker alltid balans. När du slår dig rusar blodet dit för att läka och det blir lite blått under huden. När du inte druckit tillräckligt skapar den en spänning runt tinningarna som ger dig en påminnelse om att fylla på med vätska. När du fått en infektion höjer den temperaturen i kroppen för att aktivera immunförsvaret så att infektionen kan bekämpas.

Även om våra symtom inte alltid är så lätta att härleda som ett blåmärke, huvudvärk eller lite feber så behöver vi lita på kroppen och dess förmåga till självläkning. Vi behöver ta hand om den och älska den tillbaka, lika villkorslöst som den älskar oss. Vi behöver lära oss att lyssna och förstå just vår kropps signaler för att skapa ett bra samarbete så att vi kan leva det liv vi vill leva.

Kroppen, jag älskar dig, du är fantastisk! Tack för att du hjälper mig varje dag, för att jag får bo hos dig och för att du stöttar mig i att leva ett underbart liv. Jag lovar att ta hand om och lyssna på dig, varje dag! 

Med all min kärlek,

Helena

Hurt people hurt people

För mig är ofta det första tecknet på att jag kommit ur balans mitt dömande. När jag är i en funk så dömer jag allt och alla så hårt och när jag stannar upp och lyssnar på den inre dialogen hör jag hur otroligt elak den är. Det börjar där.  Samma sak gäller tvärtom. När jag känner att jag vill ge hela världen min kärlek och också agerar likadant då vet jag också att även det är en spegling av min inre dialog. När jag älskar mig själv kan jag också på riktigt älska andra. 

Insikten hjälper mig att förstå mig själv lite bättre även om det inte alltid är så lätt att se klart när jag är i mitt i dömandet. Men framför allt hjälper det mig att tolka världen och andra människor för jag tror inte att jag är ensam om att mitt inre reflekteras i mitt yttre. 

En människa som mår bra har inget behov att trycka ner någon annan. Den som trycker ner andra är troligen hårdast mot sig själv. 

Hurt people hurt people. Healed people heal people. 

Med all min kärlek,

Helena

Belöningen för vårt arbete är inte vad vi får utan dem vi blir

Personlig utveckling har verkligen varit en av mina favorit fritidsintressen de senaste åren. Kanske är det lite galet att kalla det för intresse när det egentligen handlar om ett livstilsval. Jag blir aldrig klar och det är det som är så fantastiskt.  Men visst kan jag ibland tröttna på all j.vla självförbättring hela tiden, tröttna på analys mode. Då behöver jag ta en paus, fokusera utåt tills jag längtar inåt igen. 

Jag tror inte att någon av oss gör det för att uppnå en viss status, få vissa privilegier eller gagna ekonomiskt. Då är det egot som talar. Vi gör det för att hitta balans, ro, tillit, kärlek och acceptans. Vi gör det för att när vi älskar och accepterar oss själva, först då kan vi älska och acceptera någon annan, villkorslöst. 

Bli den du är. 

 Med all min kärlek,

Helena

Hurt people hurt people

Jag har valt att ha en väldigt positiv människosyn. Samtidigt är jag priviligerad med att kunna ha en. Jag har aldrig mött ondska. Å andra sidan tvivlar jag på om den ens finns, kanske är det bara rädsla alltihop, men det är en helt annan diskussion. Min positiva människosyn gör att jag väljer att förstå människor, hellre än att döma. Jag tror att vi alla gör så gott vi kan, utifrån våra egna förutsättningar. Har du aldrig fått kärlek kan det vara svårt att visa kärlek. Om du inte älskar dig själv kan du inte på riktigt älska någon annan. Om alla runtomkring dig bara visar ilska, frustration och dömanden, vilket kommer ifrån rädslan, ja, då kan det vara svårt att spegla annat än just det. Jag tror ingen människa vill vara elak. Ingen mår bra av det och alla vill vi ju må bra. Sårade människor sårar människor. Hurt people hurt people. För mig har det perspektivet verkligen hjälpt i förhållande till andra människor. Det betyder inte att jag behöver ta skit, inte stå upp för mig själv eller sätta gränser. Men om jag kan förstå en annan människa så har jag lättare att förlåta och så snart jag kan förlåta befriar jag mig själv.

Har du någon i din närhet som gång på gång sårar dig? Finns det någonting i din vetskap om dem som kan hjälpa dig att förstå varför de gör så? Om inte, kan du hitta ett sätt att försöka förstå? Jag tror inte att rädsla botas med rädsla, rädsla botas med kärlek. Älska mig mest när jag förtjänar det som minst för det är då jag behöver det mest.

  

Med all min kärlek,

Helena

Hoppa av "om-bara"-tåget

Jag har spenderat för mycket tid i mitt liv ombord på "om-bara"-tåget. Det är slöseri med tid. Om jag bara fick det där jobbet... Om jag bara träffade den där killen... Om jag bara gick ner de där kilona... Om det bara vore sommar... Om bara... då, skulle jag vara lycklig, tillfreds, i flow... oavsett vad som kommer efter ditt "om-bara" är inte värt din lycka. Tro mig. Livet är nu. Och nu. Och nu. Om du stannar kvar på det där tåget så kommer du att missa det. Livet är inte perfekt, det är brutiful och det är det som är meningen. Nu. Och nu. Och nu.

Jag har förstås en massa drömmar och förhoppningar inför framtiden, men, jag tänker inte låta det hindra mig från att vara lycklig, tillfreds och i flow nu. Det är ju dessutom så att när jag väl får det där jag längtade efter, når dit jag har strävat, upptäcker jag gång på gång att jag fortfarande är jag, fortfarande inte perfekt men perfekt ändå med alla mina brister. Det kommer aldrig att förändras bara för att jag får det jag vill ha.

Så mitt råd är alltid detsamma; Älska den du är, det du gör och dem du har omkring dig och "om-bara"-tåget kommer att verka ganska trist och utsikten inge vidare.

 I've spent so much time in my life on the "if-only" train. It is a waste of time. If only I get that new job... If only I meet that guy... If only I loose that weight... If only it was summer... If only... then, I would be happy, content, thriving... whatever will come after "if-only" is not worth wasting your happiness for. Believe me.

Life is now. And now. And now. Being on that train is going to make you miss it. Life is not perfect, it's brutiful, and that's how it's supposed to be. Now. And now. And now.

Of course I have dreams and things that I wish for in the future, but, I refuse to let that keep me from being happy, content and thriving now. And one other thing I've learned is also that whenever I get what I was longing for I find that I'm still me, still not perfect but perfect with all my imperfections. That is never going to change because of me getting what I wanted.

So, my advice is always this; Love who you are, what you do and the people you surround yourself with and the "if-only" train will seem quite boring and the scenery not at all inspiring.

With all my love, Helena