Vakna innan väckarklockan ringer

Jag menar inte den som väcker oss för att gå upp till jobbet, jag menar väckarklockan som påminner oss om att vi behöver ändra riktning i våra liv. Ofta behövs det en kris för att vi ska vakna upp, vi behöver gå hela vägen till vägs ände för att förstå att vi behöver hitta en annan väg. Men är det verkligen nödvändigt att gå in i väggen innan vi fattar att vi behöver sakta ner? Att ta ut skilsmässa innan vi förstår att vi behöver vårda våra relationer? Att bli riktigt sjuk innan vi börjar lyssna på kroppen?

Ibland tror jag krisen har en viktig funktion i våra liv. Ibland kan vi behöva ner på botten för att hitta fotfäste att resa oss upp. Men jag tror också att vi kan lära oss att vakna upp tidigare, att öva upp förmågan att lyssna in, att uppfatta signalerna och ständigt justera riktningen i enlighet. 

Jag övar. Jag lyssnar efter signalerna. Ibland behöver de bli ganska tydliga innan jag fattar, men jag förstår bättre och bättre och jag tror att jag vaknar före väckarklockan oftare idag än jag gjorde förr. Det är framsteg. 

Med all min kärlek,

Helena