Ibland tror jag att vi är oproportioneligt rädda för sanningen. Ändå kommer sanningen alltid fram. Om du inte säger den högt så märks avsaknaden av den i ditt beteende, din energi eller i hur ingenting blir riktigt som du tänkt dig eller vill. Ofta ljuger vi in i det längsta även för oss själva. Det där jobbet som dränerar dig. Den där relationen som känns tom. Den där krånglande magen som behöver din omtanke. De där lånen som behöver betalas av. Den där drömmen som pockar på din uppmärksamhet.
Sanningen är ljuset och för någon som sover kan ljuset vara mycket störande, antingen så drar du täcket över huvudet igen eller så skäller du på den som släppte in ljuset (sanningen).
Du vet vad som är sant i ditt liv. Lever du i din sanning? Är du ärlig mot dig själv och världen?
Med all min kärlek,
Helena