Jag är VD i mitt eget liv

Jag har verkligen övat på det här de senaste åren men det var Kris Carr som nyligen så fint formulerade det åt mig. Jag litade blint på allt mina läkare sa åt mig i så många år. Om läkarna sa åt mig att jag var sjuk så kände jag mig riktigt sjuk. Om läkarna sa åt mig att jag var på bättringsvägen så var det så jag kände mig. Om de sa åt mig att vila så var det vad jag gjorde. Inte för en sekund lyssnade jag till min egna inre kompass.

Jag säger inte att läkarna alltid hade fel, men de hade inte nödvändigtvis alltid rätt heller. De kände inte mig, inte lika bra som jag. Och genom att ge dem all makt kände jag mig verkligen maktlös. Och maktlöshet kommer aldrig att vara bra för din hälsa.

När jag diagnostiserades med autoimmun hepatit så fick jag en av de allra bästa och mest framstående läkarna inom området. Han hade en riktigt fin meritlista men han fick mig aldrig att känna mig bekväm. Han lyckades aldrig lyfta mig eller ge mig hopp. Han kunde inte förklara för mig vad som hände och han kunde aldrig försäkra mig. Jag hade vid det laget mött min beskärda del av "läkare-som-missat-lektionen-i-att-hantera-människor-och-känslor", men av någon anledning fick jag nu nog. Så jag krävde att få byta läkare, vilket sköterskorna verkligen ifrågasatte eftersom han var expert på området. Men jag har aldrig ångrat det valet.

När jag några år senare bestämde mig för att gå min egen väg för att återfinna min hälsa var det inte svårt att inse att jag skulle behöva vara VD i mitt eget liv och min resa. Jag anställde rätt personer att hjälpa mig och jag var faktiskt ganska kräsen i rekryteringsprocessen, och jag lyssnade alltid framför allt på mitt hjärta. Jag rekryterade de bästa (och mest kärleksfulla) läkarna, de bästa funktionsmedicinska experterna, den bästa yogaläraren, den bästa terapeuten, den bästa näringsfysiologen, den bästa andliga vägledaren och den bästa personliga tränaren. Bäst för mig. Och jag säkerställde förstås att jag hade de bästa av cheerleaders och stöd runt omkring mig. Kort och gott, jag säkerställde att jag hade det bästa möjliga teamet för att hjälpa mig att läka samtidigt som jag själv behöll makten och ansvaret.

Om du är riktigt sjuk och svag kan det kännas övermäktigt att vara VD när du bara vill ligga under täcket i baby pose, men för mig var det här en av de mest empowering beslut jag gjort och det gjorde mig så otroligt mycket starkare.

I've really been practicing this one the last couple of years but it was Kris Carr who recently put this so beautifully put this into words for me.

For years I was blindly trusting in my doctors. If the doctors told me I was sick, I felt really sick. If the doctors told me I was getting better, that's how I felt. If they told me to rest so I did. Not listening to my own inner guidance.

A few years later when I decided to go on my own quest for health I also realized that I was going to need to be the CEO of my own journey. And I hired the right people to help me and I was quite picky in the recruitment process, always listening to my heart first and foremost. I hired the best (and heartedly) doctors, the best fuctional practitioner, the best yoga teacher, the best therapist, the best nutritional coach, the best spiritual guidance and the best personal trainer. Best for me, that is. And of course, I made sure I had the best cheerleaders and the best support group in the world. In short, I made sure I had the best possible team to help me heal while still being in charge and taking full responsibility.

If you are really weak it can seem really overwhelming to be the CEO when you just want to lay in baby pose under your sheets, but to me this was one of the most empowering choices I ever did and it made me so much stronger.

 I've really been practicing this one the last couple of years but it was Kris Carr who recently put this so beautifully put this into words for me.

For years I was blindly trusting in my doctors. If the doctors told me I was sick, I felt really sick. If the doctors told me I was getting better, that's how I felt. If they told me to rest so I did. Not listening to my own inner guidance.

I'm not saying the doctors was always wrong, but they weren't always necessarily right either. They didn't know me, not like I did. And by giving them all the power I felt really powerless. Powerlessness is never going to be good for your healing.

When I was diagnosed with autoimmune hepathitis I got one of the best doctors in the field. He had a really good resume but he never managed to make me feel good. He was never able to lift me up or give me hope. He couldn't explain to me what was going on and he didn't make me feel assured. I had met my fair share of "medical-doctors-who-missed-the-class-about-dealing-with-feelings-and-people" before but this time, for some reason I had had enough of that. So, I demanded a change, though the nurses really questioned me, because he was an expert in my field. And I never regretted it.

A few years later when I decided to go on my own quest for health I also realized that I was going to need to be the CEO of my own journey. And I hired the right people to help me and I was quite picky in the recruitment process, always listening to my heart first and foremost. I hired the best (and heartedly) doctors, the best fuctional practitioner, the best yoga teacher, the best therapist, the best nutritional coach, the best spiritual guidance and the best personal trainer. Best for me, that is. And of course, I made sure I had the best cheerleaders and the best support group in the world. In short, I made sure I had the best possible team to help me heal while still being in charge and taking full responsibility.

If you are really weak it can seem really overwhelming to be the CEO when you just want to lay in baby pose under your sheets, but to me this was one of the most empowering choices I ever did and it made me so much stronger.

With all my love, Helena