Förlåtelse är den finaste gåvan du kan ge dig själv

För mig handlar förlåtelse till 90% om mig och 10% om den person jag behöver förlåta. Varje gång jag väljer att hålla fast vid mitt beslut att inte förlåta, väljer jag också att ge den andra personen makt över mitt liv, jag väljer att låta obehagliga känslor stanna kvar och bitterhet att växa och det kommer aldrig att vara goda nyheter för min hälsa eller lycka. (Och det kommer definitivt att skada mig mer än den andra personen.) En av de viktiga frågorna tycker jag är Har jag hellre rätt eller är jag hellre lycklig? Det handlar inte alls om att låta människor klampa över dig eller att inte kommunicera vad som är viktigt för dig och sätta gränser gentemot andra människor, men, när du väl har gjort det, då är det dags att förlåta och släppa taget. Oavsett om personen ber om förlåtelse eller inte.

Jag tror också att det är extremt viktigt att faktiskt vilja förlåta. Det är där förlåtelsen börjar. Vissa saker kan ta år att förlåta men så länge jag faktiskt vill förlåta så är jag på rätt väg mot att ge mig själv gåvan av förlåtelse, för att sedan kunna släppa taget.

Jag ber om hjälp och vägledning när jag inte ens vet var jag ska börja, det kan vara från en högre makt, en terapeut eller en vän, hitta ett sätt som funkar för dig. Jag gillar också att skriva av mig, få ur mig alla obehagliga känslor och allt jag känner att jag behöver säga, ibland i ett brev till den person jag behöver förlåta (oftast skickar jag aldrig iväg det).

Kom ihåg att förlåtelse inte är en känsla, det är ett val. Vem behöver du förlåta?

To me, forgiveness is 90 percent about me and 10 percent about the other person that I need to forgive. Whenever I choose to cling to the decision not to forgive I also choose to give that person power over my life, I choose to let negative emotions stick and bitterness to grow and that is never going to be good news for my health and happiness. (And it's definately going to hurt you more than the other person.)

One of the key question for me is Would I rather be right or would I rather be happy? It's not at all about letting people stamp all over you, or not communicating what is important to you and setting boundaries towards others, but once you've done that, it's time to forgive and let go. Whether the other person asks for forgiveness or not.

Another key for me is the importance of willingness to forgive. That's where forgiveness starts. Some things may take years to forgive but as long as I'm willing I'm on the right path of giving myself the gift or forgiving and letting go and allowing it to happen.

I ask for help and guidance when I don't even know where to start, it can be from a higher power or therapist or a friend, choose what works for you. I also like writing it all out, getting rid of all my negative emotions and all I feel I need to say, sometimes in a letter to the person I need to forgive (most of the time without sending it).

Remember, forgiveness is not a feeling, it's a choice. Who do you need to forgive?

IMG_3591 With all my love, Helena