Här kommer ett av de mest lästa inläggen från förra året, publicerades första gången 20 maj 2015. För mig handlar förlåtelse till 90% om mig och 10% om den person jag behöver förlåta. Varje gång jag väljer att hålla fast vid mitt beslut att inte förlåta, väljer jag också att ge den andra personen makt över mitt liv, jag väljer att låta obehagliga känslor stanna kvar och bitterhet att växa och det kommer aldrig att vara goda nyheter för min hälsa eller lycka. (Och det kommer definitivt att skada mig mer än den andra personen.)
En av de viktiga frågorna tycker jag är Har jag hellre rätt eller är jag hellre lycklig? Det handlar inte alls om att låta människor klampa över dig eller att inte kommunicera vad som är viktigt för dig och sätta gränser gentemot andra människor, men, när du väl har gjort det, då är det dags att förlåta och släppa taget. Oavsett om personen ber om förlåtelse eller inte.
Jag tror också att det är extremt viktigt att faktiskt vilja förlåta. Det är där förlåtelsen börjar. Vissa saker kan ta år att förlåta men så länge jag faktiskt vill förlåta så är jag på rätt väg mot att ge mig själv gåvan av förlåtelse, för att sedan kunna släppa taget.
Jag ber om hjälp och vägledning när jag inte ens vet var jag ska börja, det kan vara från en högre makt, en terapeut eller en vän, hitta ett sätt som funkar för dig. Jag gillar också att skriva av mig, få ur mig alla obehagliga känslor och allt jag känner att jag behöver säga, ibland i ett brev till den person jag behöver förlåta (oftast skickar jag aldrig iväg det).
Kom ihåg att förlåtelse inte är en känsla, det är ett val. Vem behöver du förlåta?
Med all min kärlek,
Helena