Jag har sedan några år tillbaka försökt ta bort ordet problem ifrån mitt vokabulär så mycket jag kan, jag väljer istället att kalla det för utmaningar. Även om det bara är ett ordval så har det stor påverkan på mitt liv. En utmaning för mig är som ett pussel eller en gåta, det finns ledtrådar och pusselbitar som leder mig till en lösning, en utväg eller ett annat perspektiv. Problem får mig att känna mig bunden, som att jag inte kommer loss. Utmaningar väcker min nyfikenhet och jag tror att nyfikenheten är huvudingrediensen för att hitta lösningen. Det här handlar inte alls om att släta över det jobbiga i livet (problemen eller utmaningarna beroendes på vilket ord du väljer), vi är alla med om tuffa grejer i livet, det handlar om ett perspektivskifte som skapar mer kraft och mindre stagnation eller hopplöshet.
Idag när jag möter utmaningar i mitt liv försöker jag ge mig själv utrymmet att känna de känslor jag behöver känna; sorg, ilska, rädsla, självömkan eller vad det nu kan handla om. Men när jag är klar med känslan eller tröttnat på att tycka synd om mig själv så försöker jag återta min kraft att förändra situationen genom att ta en nyfiken titt på min situation. Vad är det egentligen som har hänt? Vad är symtom och vad är orsak? Vad är det jag behöver lära mig av det här? Var kan jag börja? När detektivarbetet väl sätter igång kan det vara riktigt spännande att leta sig fram till grundorsaken och därifrån hitta en hållbar lösning.
Vilka är utmaningarna i ditt just nu och hur kan du sätta på dig nyfikenhetsglasögonen för att komma vidare?
Med all min kärlek,
Helena