En livskris kan vara en vacker gåva

Glennon Doyle-Melton har skrivit den fantastiska boken Love Warrior och driver bloggen Momastery där hon på ett vädigt rått, ärligt och väldigt vackert sätt skriver om sitt liv. Jag älskar människor som hon eftersom jag vet hur många människor som blir hjälpta när någon vågar berätta om allt, inklusive mig själv. Vi känner oss mindre ensamma och när vi vet att någon annan också känt det vi känt så orkar vi mycket mer, vi kan ta kraft av dem.  Glennon beskriver en livskris som när vi som barn satt på stranden och silade sand mellan fingrarna. När all sand runnit igenom har vi bara skatterna kvar, en gnistrande sten, en vacker snäcka. Lite så är det när allt faller omkring oss, när sanden rinner igenom våra fingrar. Det känns som att allt är förlorat. Men när vi orkar slå upp ögonen igen så inser vi, det som är verkligt värdefullt är det enda som är kvar. 

Möjligheten att rensa bort det obetydliga är ibland nödvändigt för att vi ska inse vad som faktiskt betyder något i våra liv. Men frågan är om vi behöver vänta på livskrisen för att rensa bort och ge utrymme för det, på riktigt, värdefulla. Vilken skatt i ditt liv kan du ge mer utrymme åt?

Med all min kärlek,

Helena