Paradoxen ger frihet

Både och. Jag älskar det! Jag vet att jag skrivit om det fört men jag behöver påminna mig om och om igen och tänker att du kanske behöver samma sak.  Det är nästan aldrig antingen eller, det är både och. Inte svart eller vitt utan gråzon, eller helt enkelt svartvitt.

Vi kan känna tacksamhet i en jobbig period. Vi kan tro på vetenskap och på samma gång älska det som inte går att förklara. Vi kan älska en människa djupt och hata vissa sidor av deras personlighet. Vi kan hålla två motsatta tankar samtidigt. Vi kan känna oss ensamma fast vi är omgivna av människor. Vi kan vara riktigt fina människor och göra något riktigt dumt. Vi kan välja att gå emot våra egna värderingar. Vi kan vara övertygande om en ståndpunkt för att dagen därpå känna helt annorlunda, för att dagen därefter gå tillbaka igen. 

Allt detta är möjligt för en människa. Det är när vi försöker stoppa in henne i ett fack som vi stökar till det, för oss själva och för andra. Tänk om paradoxen kan ses som något fantastiskt. Ingenting är statiskt. Allt förändras. Paradoxen skapar frihet. 

Med all min kärlek,

Helena