Lär känna dig själv och respektera dina behov

Jag kämpade många år med att vara den jag trodde att jag borde vara. Ibland baserat på den jag ville vara och ibland på vad jag trodde andra förväntade av mig. Jag brukade säga ja till massor av sociala tillställningar eftersom jag trodde att det förväntades av mig, även när jag ville säga nej. Det var för att jag inte riktigt kände mig själv och hur jag fungerar socialt.

På jobbet träffar jag vanligtvis en massa olika människor varje dag. Jag engagerar mig i ändlösa konversationer och jag är ofta ansvarig för att föra ihop människor och nätverka. Jag initierar relationer och jag minglar och säkerställer att jag pratar med alla och att ingen känner sig utanför. Och jag älskar det.

På min fritid älskar jag att spendera tid ensam. Jag ringer sällan till folk, jag spenderar tid i naturen, jag går till gymmet och säkerställer att ingen kommer fram till mig genom att tydligt signalera att jag inte är intresserad av småprat med mina hörlurar i öronen. Jag mediterar, jag skriver, jag yogar. Och jag älskar det.

Under en lång tid var det här verkligen förvirrande för mig eftersom de olika delarna av mig var så långt ifrån varandra så antog jag att en av dem måste vara fake. När jag gör personlighetstest så hamnar jag alltid i mitten mellan introvert och extrovert. Det betyder för mig att när jag varit riktigt extrovert under en period så behöver jag balansera det med att vara introvert under en period.

Att inse det här var verkligen en lättnad för mig. Jag gillar att få en grafisk förklaring och förstå hur saker och ting hänger ihop. Att förstå detta har gett mig möjligheten att vara med förstående gentemot mig själv, att jag behöver introspektionen för att sedan kunna vara den extroverta person som också är jag. Det betyder också att i perioder när mitt jobb inte kräver så mycket extroversion så väljer jag automatiskt mer av det privat.

Vem är du? Vet du det? Vad är viktigt för dig att vara och vad tror du andra förväntar sig av dig? Du känner dig själv och dina behov bäst, ta ansvar för det.

I struggled for many years of trying to be who I thought I should be. Sometimes from what I wished I was and sometimes from what I thought others wanted me to be. 

I used to say yes to a lot of social events because I thought that's  what I should do or what was expected of me, also when I wanted to say no. This was because I wasn't really aware of my social predisposition. 

At my job I usually meet lots of different people every day. I engage in so many conversations and I am often responsible for getting people together and networking. I initiate relationships and I mingle and make sure to talk to everyone and that no one feels left out. And I love it.

In my free time I love to spend time alone. I rarely pick up the phone, I spend time in nature, I go to the gym making sure to clearly sign I'm not up for small talks with my headphones always on. I meditate, I write, I do yoga. And I love it.

For a long time, this really confused me because I thought the two different parts of me was so far apart that one of them had to be fake. However, in doing personality tests I always end up in the middle of a scale from introvert to extrovert. This means that after being really extroverted for a while, I need to balance it up with being more of an introvert. 

Realizing this was such a relief for me. I'm a person who likes to have a graphic explaining things and want to get my head around how things are interconnected. Understanding this part of me has helped me understand why I really need to respect the time for introversion, for reflection in order to be the extroverted person I also am. It also means that in times when my job doesn't require as much extroversion I automatically choose more of it in my private life.  

Who are you? Do you know? What is important for you to be and what do think others expect of you? Can you tell the difference? You know yourself and your needs best, take responsibility for that.

With all my love,

Helena