Living in the light with fleeing moments of darkness

Om jag skulle välja ut en, skulle jag nog välja den här som den största förändringen i mitt liv de senaste åren. Från att ha levat i mörkret med flyktiga ögonblick av ljus till att leva i ljuset med flyktiga ögonblick av mörker. Det kanske är lite hårt att säga att levde i mörkret förut för det stämmer inte riktigt men jag gillar liknelsen av att stå i ett upplyst rum med båda händerna över ögonen klagandes på att det är så mörkt, för att sedan inse att det enda jag behöver göra är att ta bort mina egna händer för att vara i ljuset. Som jag sagt förut, så tror jag att tacksamhet är ingångsdrogen till lycka och jag tror att min dagliga tacksamhetsträning och min växande tillit har hjälpt mig enormt mycket att komma dit jag är idag. Det är egentligen så mycket omständigheter som har förändrats eller ens min fysiska hälsa, det är skiftet inuti. Jag sparar på magiska ögonblick, varje dag, överallt. Och de finns där, om jag bara väljer att se dem.

Jag har alltid varit, vad jag kallat, en livsnjutare,  men det har alltid länkats till de perfekta ögonblicken. När allt har varit i sin ordning, när jag har mått bra och inte haft några större trauman i det nära förflutna och inga stora orosmoln för framtiden. Jag behöver inte de omständigheterna längre, även om allt inte är perfekt så finns de alltid där för mig att fånga; de magiska ögonblicken. Bara för att jag medvetet väljer att vara i ljuset.

If I would pick one, I would probably choose this one as the biggest shift in my life over the last couple of years. From living in the darkness with fleeing moments of light to living in the light with fleeing moments of darkness. Maybe it's a bit harsh to say I was living in the darkness before, cause I wasn't but I like the analogy of standing in a bright room with my hands tightly over my eyes complaining that it's so dark, realizing that all I have to do is remove my own hands to see I'm in the light. 

As I've said before, gratitude is the gateway drug to happiness and I think my daily practice of gratitude and having faith has helped me tremendously in getting to where I am today. It's not really about the things that has changed externally or even with my physical health, it's what's shifted inside. I'm collecting magical moments, everyday, everywhere. And they're there, if I choose to see them. 

I've always been, what I called, a bon vivant, but it's all been linked to the perfect moment. Having everything external in order, feeling well and no big traumas in the close past or anything to be anxious about for the future. I don't need these circumstances anymore, even though everything is not perfect, it's right there for me to grab all the time; the magical moments. All because I intentionally chose to be in the light.

With all my love,

Helena