Jag har spenderat för mycket tid i mitt liv ombord på "om-bara"-tåget. Det är slöseri med tid. Om jag bara fick det där jobbet... Om jag bara träffade den där killen... Om jag bara gick ner de där kilona... Om det bara vore sommar... Om bara... då, skulle jag vara lycklig, tillfreds, i flow... oavsett vad som kommer efter ditt "om-bara" är inte värt din lycka. Tro mig. Livet är nu. Och nu. Och nu. Om du stannar kvar på det där tåget så kommer du att missa det. Livet är inte perfekt, det är brutiful och det är det som är meningen. Nu. Och nu. Och nu.
Jag har förstås en massa drömmar och förhoppningar inför framtiden, men, jag tänker inte låta det hindra mig från att vara lycklig, tillfreds och i flow nu. Det är ju dessutom så att när jag väl får det där jag längtade efter, når dit jag har strävat, upptäcker jag gång på gång att jag fortfarande är jag, fortfarande inte perfekt men perfekt ändå med alla mina brister. Det kommer aldrig att förändras bara för att jag får det jag vill ha.
Så mitt råd är alltid detsamma; Älska den du är, det du gör och dem du har omkring dig och "om-bara"-tåget kommer att verka ganska trist och utsikten inge vidare.
I've spent so much time in my life on the "if-only" train. It is a waste of time. If only I get that new job... If only I meet that guy... If only I loose that weight... If only it was summer... If only... then, I would be happy, content, thriving... whatever will come after "if-only" is not worth wasting your happiness for. Believe me.
Life is now. And now. And now. Being on that train is going to make you miss it. Life is not perfect, it's brutiful, and that's how it's supposed to be. Now. And now. And now.
Of course I have dreams and things that I wish for in the future, but, I refuse to let that keep me from being happy, content and thriving now. And one other thing I've learned is also that whenever I get what I was longing for I find that I'm still me, still not perfect but perfect with all my imperfections. That is never going to change because of me getting what I wanted.
So, my advice is always this; Love who you are, what you do and the people you surround yourself with and the "if-only" train will seem quite boring and the scenery not at all inspiring.
With all my love,
Helena