Vi måste ingenting

Eller, nej, förresten, fel, vi måste faktiskt göra två saker; vi måste välja och vi måste dö (i alla fall från den här fysiska kroppen). Det är det enda vi måste. I mina sjukdomsperioder har jag behövt prioritera hårt bland mina, så kallade, måsten. Jag har då insett att när det väl kommer till kritan så är det ingenting jag måste göra. Jag kommer självklart att äta, sova och ta hand om min hygien, men det gör jag för att jag behöver, inte för att jag måste. För mig är det en jättestor skillnad, framför allt i mina tankar om vad jag gör. Det är samma sak med alla borden, de ställs ofta upp av grupptryck eller vad samhällsnormen säger, skit i det.

Jag försöker ta bort alla måsten och borden från mitt ordförråd och lämna utrymme för vill och behöver och även om jag i praktiken gör ungefär samma sak som jag gjorde för några år sedan så gör det en jättestor skillnad för mig att veta att jag medvetet väljer på grund av att jag vill eller behöver.

Om du inte redan provat kan jag varmt rekommendera det!

Oh, no, sorry, I need to correct myself, I do have to do two things; I have to choose and I have to die (at least from this physical body of mine). That's it.

In times when I've been unwell or sick I've had to prioritize in all the things I thought I had to do, realizing, that when you really get to the bottom of it, there is nothing left. Sure, I'm going to eat and sleep and take care of my hygiene, but I'm doing it because I need to, not because I have to. To me, that is a big difference, especially in my thoughts about the things that I do. Same thing goes for all the shoulds, they often get imposed by peer pressure or by society, don't care about that.

I'm trying to erase all the have tos (in Swedish måste) and all the shoulds (in Swedish borde) in my vocabulary to leave room for needs (behöver) and wants (vill) and even though in real life, I'm doing most of the same things it makes all the difference to me knowing that I'm choosing them conciously because I need it or I want it.

If you haven't already, I really recommend you to try it!

With all my love, Helena