When there's ebb, don't force the flood. Njut av stillheten.

De flesta av oss lever ett extremt hektiskt liv. Ett där alla hjälpmedel för ett enklare liv bara verkar stressa oss mer och mer. Vi påstår att vi inte har tid och våra kortisolnivåer skjuter i höjden. Det är så vi har valt att designa våra liv (om du inte tillhör de få som faktiskt valt att hoppa ur hamsterhjulet för gott). Även det, är förstås ett val vi gjort och gör.

Men, ibland, och av olika anledningar så lugnar livet ner sig. Kanske för att du är sjuk, arbetslös eller mitt emellan två stora projekt. Kanske för att du har valt att låta din själ komma ikapp genom att rensa i ditt schema. Då kan vi lätt stressa upp oss av den enkla anledningen att vi inte kutar omkring som galna vilket är det vi är vana vid. Vad ska jag göra med all den här tiden? Vad är jag värd när jag inte levererar en massa varje dag? Tänk om någon kommer på mig? Får jag vara en del av samhället eller av gruppen när jag faktiskt inte kutar omkring och stressar som alla andra gör?

Jag vet inte om du känner igen i det här eller inte. Kanske är jag bara min egna terapeut när jag skriver detta. För det var precis där jag var i våras i mitt nya jobb, väntandes på floden som jag visste skulle komma. Citatet kom till mig då. When there's ebb, don't force the flood. Tack universum. Jag forcerar inte floden, jag njuter av ebb och jag vet att mitt värde är intakt.

Most of us live an extremely hectic life. One where all the aids for a simpler life just seem to make us stress more. We proclaim that we don't have time and our cortisol levels are sky high. 

This is the way we all have chosen to design our lives (if you're not part of the few that have decided to get off the hamster wheel for good). That too, is a choice. 

But, from time to time and for various reasons, life slow down. Maybe because your sick, or unemployed or in between big projects. Maybe because you've chosen to let your soul catch up by de-cluttering your schedule. It's easy to start stressing about the fact that you're not running around like a mad person. What am I supposed to do with all this time? What am I worth when I'm not producing a lot of content everyday? What if someone finds out? Am I allowed to be part of the crowd, of society, when I'm not stressing like everyone else. 

I don't know if you can relate to this or not. Maybe I'm just being my own therapist right now. Because this is exactly where I am in my new job, waiting for the flood that I know will come. And this quote came to me. Thank you Universe. I'm not forcing the flood, I'm enjoying the slow, knowing my worth is intact. 

With all my love,

Helena