Är det något alla timmar av meditation och mindfulness-/medvetandeträning har lärt mig så är det att vara en observatör. Jag tror att observatören är mitt sanna jag. Det är när jag observerar mina tankar, känslor, ageranden och reageranden som jag är. Jag står i mitt ljus, i min livsenergi, mitt qi direkt uppkopplad till Kärleken. För den som observerar kan inte vara tankarna eller känslorna, den som observerar är något annat. Jag tror jag levde merparten av mitt liv, innan jag kom i kontakt med meditation och medvetandeträning, ur kontakt. Jag levde mitt liv som om allt jag kände och tänkte var sant. Som något utanför min makt att påverka. Ju mer distans jag kan få till allt det där "bruset" desto mer kärlek och medkänsla känner jag för mig själv och alla runt omkring mig. Desto lättare har jag att förlåta.
Vi gör alla så gott vi kan, utifrån våra förutsättningar, och ibland så blir det så tokigt. Med hjälp av medvetandeträningen kan jag medvetet välja hur jag vill bemöta alla tokigheter, även mina egna. Vill jag välja medkänsla och kärlek eller vill jag välja rädslan, ilskan eller frustrationen. När jag gör ett medvetet val är det också lättare att se vad de olika alternativen kommer att göra med min energi.
Jag väljer att stå fast i mitt ljus så ofta jag kan och dagligen koppla upp mig för att fylla på med kärlek från en outsinlig källa. Jag är den som observerar.
Med all min kärlek,
Helena