Jag älskar den här dikten och mediterar gärna till den. Den har verkligen hjälpt mig i mitt förhållningssätt till livet, till mig själv och till mina tankar och känslor. Vad väcker den hos dig?
Detta att vara människa är ett gästhus.
Varje morgon en ny ankomst.
En glädje, en depression, en elakhet, några tillfälliga känslor kommer... som en oväntad besökare.
Välkomna och underhåll dem alla! Även om de är en skara sorger, som våldsamt sopar ditt hus tomt från dess möbler. Alltjämt, behandla varje gäst hedervärt. Han kanske rensar dig, för någon ny glädje.
Den mörka tanken, skammen, illviljan, möt dem vid dörren skrattande, och bjud dem in.
Var tacksam för den som kommer, eftersom varje har skickats som en guide från bortom.
-Rumi
Lika ofta väljer jag som enklast;
Nothing to do. Nowhere to go. No one to become.
Så otroligt befriande. Tycker jag. Vad tycker du?