Det enda sättet att respektera privilegiet att vara jag

Jag tillhör den generation som haft det bäst ställt hitills, bäst förutsättningar och störst överlevnadschans. Av den här generationen tillhör jag dessutom den procenten som har det allra bäst, genom utbildning, resurser, trygghet och förmåga. Med den insikten och vetskapen kan jag göra två val, antingen kan jag dränka mig i skuld, varför just jag och spela liten eller så kan jag ta vara på chansen som jag fått. Leva, lära och dela med mig. Våga stå i mitt ljus och lita på att andra inte låter sig bländas utan istället slår på sitt eget ljus. Jag älskar Marianne Williamssons sätt att uttrycka det från den fantastiska boken A return to love.

Our deepest fear is not that we are inadequate. Our deepest fear is that we are powerful beyond measure. It is our light, not our darkness that most frightens us. 

We ask ourselves, Who am I to be brilliant, gorgeous, talented, and fabulous? Actually, who are you not to be? You are a child of God. 

Your playing small does not serve the world. There is nothing enlightened about shrinking so that other people will not feel insecure around you. We are all meant to shine, as children do. 

We were born to make manifest the glory of God that is within us. It is not just in some of us; it is in everyone and as we let our own light shine, we unconsciously give others permission to do the same. 

As we are liberated from our own fear, our presence automatically liberates others.

Gå ut och lev ditt liv och låt ditt ljus inspirera andra att våga stå i sitt, utan dimmer.

Med all min kärlek,

Helena