... innan vi bestämmer oss för att sätta etiketten på det som "bra" eller "dåligt". Saker bara är men vi har ett så stort behov att stoppa in i fack, att bedöma, att skapa sammanhang, förstå och förklara att vi ofta skapar lidandet alldeles själva. Om du till exempel vaknar upp med lite ont i halsen så är det lätt att gå in i oro för om du ska bli sjuk, irritation för att det kommer olägligt eller ilska för att det ska drabba just dig. Samtidigt har ingenting av det där hänt. Du har haft en fysisk sensation av smärta i halsen. Det är vad det är. Varken bra eller dåligt. Och ofta, om vi bara noterar känslan, utan att döma den och läsa in en massa saker i den så är det verkligen inte så farligt, i sig. Det är tankarna vi skapar runt omkring det som sker som skapar mest lidande.
Att bli av med jobbet betyder att vi inte längre kommer att gå tillbaka till samma arbetsplats imorgon. Att vinna på lotto betyder att vi kommer att ha mer pengar att röra oss med. Att bussen är försenad innebär att vi behöver vänta på den lite extra. Att få en blombukett av en person som står oss nära innebär att vi har blommor i vår närhet under en tid framöver. Det är allt.
Jag vill inte dra detta till någon extrem för givetvis behöver vi värdera saker, kategorisera och förstå oss på genom tidigare erfarenheter, men, kanske behöver vi inte göra det jämt. Kanske skulle vi kunna ha ett mer icke dömande förhållningssätt i vissa situationer för att bara se det för vad det är, utan alla lager? Kanske skulle vi kunna vara lite mer som nyfikna barn, som bara vill se och utforska, utan att sätta etiketter på det, som om vi erfar det för allra första gången?
Med all min kärlek,
Helena