Att få vara sig själv

Vilket är priset vi betalar för att vara oss själva? Vilket är priset för att inte vara det? Vilka är vi egentligen? Hur vet vi när vi är sanna med dem vi är? Jag tror att dessa är några av de största frågorna vi människor har att förhålla oss till men jag har lärt mig genom åren att uppskatta frågorna lika mycket, eller kanske mer, än svaren, så jag behöver inte nödvändigtvis veta. Men jag tycker om att utforska.

I nya sammanhang och med helt nya människor får vi en chans att utforska oss själva utan förutfattade meningar. Vi kan välja dem vi vill vara utifrån vår innersta kärna. 

"We are what we pretend to be, so we must be careful what we pretend to be" ~ Kurt Vonnegut

Samtidigt som jag tror att vi kan fake it til you make it så tror jag lika starkt att vi har ett sant jag, vårt unika, autentiska jag, gömt djupt inom oss. Ju närmare vi kommer den kärnan desto sannare kan vi leva våra liv, desto enklare blir vår vardag, våra val och våra relationer och desto mer flow upplever vi i våra liv. 

Vi kommer oftast närmast oss själva när vi är i nöd, när vi inte har någon energi till övers för att "spela". Men hur kan vi vara nära oss själva även när livet flyter på? Hur kan vi om och om igen våga välja autencitet framför behovet att passa in? Hur kan vi välja att bry oss mer om vad som känns rätt och sant för oss istället för vad folk ska tycka?

Jag har inte svaren, just nu samlar jag på ledtrådar och försöker göra medvetna val som leder mig närmre. 

Foto: Mats Liedberg

Med all min kärlek,

Helena