Gluten orsakar mycket lidande

Jag har levt glutenfritt i nästan halva mitt liv. När jag var 17 år diagnostiserades jag med celiaki. Det var under en rutin-koloskopi, som jag gör för att hålla koll på min ulcerös kolit och den ökade risken för tjocktarmscancer, som de upptäckte att jag knappt hade något tarmludd (vilket är det som absorberar näringen i maten vi äter). Att förändra mitt liv till glutenfritt var ganska jobbigt då. Jag minns att jag, två år efter att jag fått diagnosen, blev alldeles överlycklig när jag för första gången träffade en annan person som inte åt gluten. Det är mycket som har förändrats sedan dess. Gluten är ett protein som återfinns i vete, råg och korn. Glutenintolerans eller -känsligehet uppstår när kroppen inte kan hantera det proteinet. Många (ungefär 20% av befolkningen i Europa) som är känsliga mot gluten vet inte om det eftersom symtomen är så varierande och komplexa. Vissa menar att många autoimmuna sjukdomar, allergier, astma, trötthet och många andra sjukdomar har sitt ursprung i känslighet mot gluten (läs exempelvis den här studien på ämnet).

Den här frågan är ganska kontroversiell men det vi vet är att när du äter gluten fast du egentligen inte tål det så skapas en inflammation i kroppen och det är aldrig bra. När jag först diagnostiserades berättade dietisten för mig om en patient hon hade som slutat äta gluten vid 87 års ålder. Två veckor senare kom hon tillbaka till dietisten och sa: Jag har aldrig vetat förrän nu hur det känns att vakna upp och känna sig utvilad!

Det bästa med glutenkänslighet är att det är enkelt att bota. Så länge du håller dig borta från gluten så kommer du att må bra (det är ju bara klister "glue" som håller ihop brödet och vem vill äta klister?). De flesta labtester visar inte glutenkänslighet, endast celiaki, vilket inte alls är lika vanligt, så rekommendationen är att undvika gluten helt och hållet i 2-4 veckor. Märker du att du mår bättre, kanon. Om du inte känner någon större skillnad men däremot blir sämre när du äter gluten igen så har du en ledtråd där. Om du inte märker någon skillnad över huvud taget behöver du fortsätta söka för att hitta orsaken till att du inte känner dig på topp.

När jag lyssnar på min magkänsla och inte så mycket på forskningen är jag övertygad om att gluten är en viktig faktor i många av de sjukdomar och symtom vi ser i så många idag. Problemet är att även om forskningen nu faktiskt finns där ute så tar det i genomsnitt 17 år innan det accepteras in i sjukvården så vi kommer nog tyvärr se mycket lidande innan vi har kommit dit.

Vad säger din magkänsla?

I've been eating a gluten free diet almost half my life. At 17 I was diagnosed with celiac disease. It was while doing a routine colonoscopy, which I do regurarly to keep track of my ulcerative colitis and take tests for colon cancer, that they discovered I was almost out of villi (the small "hair" on your colon that absorbs nutrients). Adjusting my life to a gluten free one was quite tricky at that time. I remember jumping up and down when I, two years after being diagnosed, met my first fellow gluten intolerant person. A lot has changed since then.

Gluten is actually a protein that you find in whey, rye and barley. Gluten intolerance or gluten sensitivity is when the body can't handle that protein. Lots of people (around 30% of the population in Europe) who are sensitive to gluten don't know it because the symptoms are so wide and complex. Some say that a lot of autoimmune diseases, allergies, asthma, fatigue and many more derives from gluten sensitivity (read this study on the subject.)

There is a lot of controversy around this subject but what we do know for sure is that when you eat gluten though you're sensitive the protein will cause inflammation which is never good. When I was first diagnosed the dietitian told me about a patient she had seen who had gone off gluten at the age of 87. Two weeks later she came back to the dietitian saying: I've never known until now what it feels like to wake up in the morning feeling rested!

The best thing about gluten sensitivity of any kind is that it's totally cureable. As long as you stay off gluten you're fine (it's just the "glue" that keeps the bread from falling apart anyway and who wants to eat glue?). Most tests don't show gluten sensitivity, only full blown celiac disease which is not at all as common, so the recommendation is to stay off gluten completely for 2-4 weeks. If you feel better, great. If you don't feel instantly better but get a strong reaction when eating it again, well, there's a clue. If you feel no difference at all, you need to keep looking for other reasons for you not feeling great.

When I trust my gut feeling not looking too much into the research I'm convinced gluten is a main source for a lot of diseases and symptoms we see in so many today. The problem is that even though the research is out there the medical system wait 17 years, on average, before it's allowed to be taken into practice so in the meantime this could cause a lot of mayhem.

What does your gut feeling tell you?

IMG_3651 With all my love, Helena