Vi lär oss i stiltje för att omsätta i storm

Jag önskar att jag mindes var jag hörde detta uttryck första gången men en stor eloge till den som formulerade sig så klokt!  Det är lätt att vara klok och upplyst och genomtänkt när det är lugnt och fint och allt blir som vi tänkt oss, när vi sitter i meditationsställning i naturen eller glider fram i vår vardag. Det är när utmaningarna kommer som vi verkligen sätts på prov; Vågar vi välja kärlek när allt runt omkring skriker rädsla? Förmår vi vara förstående när människorna i vårt liv sviker? Kan vi finna tillit mitt i stormens öga?

När jag ser tillbaka på mitt liv så här långt kan jag lätt konstatera att det är i de svåraste av stunder som den största utvecklingen skett, då jag inte haft något val. Jag tror också att det är en nödvändig del av den mänskliga erfarenheten. Men jag försöker numer medvetet att fokusera på utveckling hela tiden, för att inte stanna upp, för att inte stagnera. Jag utmanar mig själv att hela tiden expandera, att lära mer, våga mer, älska mer. Både för att fylla på förråden och rusta för när jag verkligen behöver det, för att hålla igång utvecklingsmusklerna, men lika mycket för att få ut mer av mitt liv, uppleva, känna och ge mer. För mig är det långt ifrån en kamp, drivkraften är snarare nyfikenhet, längtan och kärlek. 

Vi lär oss i stiltje för att omsätta i storm.

Med all min kärlek,

Helena