Nyfikenhet på det som inte sägs

Jag höll en utbildning härom veckan där vi pratade om aktivt lyssnade och vikten av att också ta in det som sägs mellan raderna och lyssna med vår intuition. Dagen därpå satt jag på en lunch med en vän och upptäckte att vi gång på gång pratade om varandra fast vi använde samma ord. Det är så lätt hänt. Vi backade bandet lite och började med att definiera de ord vi hela tiden återkom till för att upptäcka att vi hade helt olika definitioner av samma ord. Det som faktiskt sägs är en så otroligt liten del av det vi kommunicerar. Tonläge, kroppsspråk, erfarenheter, definitioner, energi och intention säger så otroligt mycket mer. Men hur kommer vi egentligen åt helheten då?

Jag tror nyfikenhet är en av huvudingredienserna vi behöver för att bli bättre på att förstå varandra. Nyfikenhet och närvaro. Vi behöver vara där, på riktigt, för att kunna plocka upp allt det som inte sägs. Vi behöver ställa öppna frågor. Vi behöver lyssna med hela vårt väsen.

Det är såklart opraktiskt att lyssna så aktivt i alla samtal varje dag, men, vi behöver vara medvetna om att när vi inte gör det så missar vi saker. Det finns en risk för missförstånd. När vi inte tar oss tid att faktist klättra upp i den andres utkikstorn så bör vi inte dra för hastiga slutsatser, för vi har inte verkligen försökt att förstå. Gör medvetna val, när är det värt för dig att lyssna på riktigt, när är det viktigt för någon annan?

Med all min kärlek,

Helena