Kan vi börja lära oss lite tidigare?

Jag har ofta konstaterat att det är mina tuffaste perioder som har gett mig de allra största lärdomarna och de viktigaste nycklarna i min utveckling. Det benämns ibland som "post-traumatic growth" - förmågan att vända något riktigt tufft till en lärdom, ett framsteg eller till och med en gåva. Med den enorma tacksamhet som kommer av de lektionerna funderar jag ibland på vad som händer med mig när allt bara är flyt - stannar jag då? Måste jag falla till mina knän för att nästa steg automatiskt ska bli ett framåt?

Sheryl Sandberg pratar, i sin nya bok Option B om "pre-traumatic growth" om hennes lärdomar om sorg efter att plötsligt ha förlorat sin man för några år sedan. Jag har inte läst boken än men jag fastnade för begreppet. Hur kan vi skapa mer "pre-traumatic growth" i våra liv så att vi inte behöver trauma för att växa?

Jag har inte svaret på den frågan än men jag tror ständig nyfikenhet, en villighet att leva mer i stretchzon och att utmana oss själva är ingredienser. Kanske kan vi också lära av andra? Kanske inte lika djupt som om det är självupplevt men andra människors historier är för mig en enorm källa till egen utveckling.

Vad tror du vi kan göra för att skapa mer "pre-traumatic growth"?

Med all min kärlek,

Helena