Den holistiska synen på kroppen

Jag trodde faktiskt Inte att det fanns några alternativ till skolmedicin när jag växte upp. Jag trodde inte ens det var möjligt att ifrågasätta mina läkare eller ta någon form av eget ansvar för min hälsa och mitt läkande. Det låter konstigt, även för mig, nu, men jag antar att det är först när du vet bättre som du kan göra bättre, och jag visste inte bättre då. Det var desperationen som till slut ledde mig till den funktionella medicinen. Bara för att vara tydlig; jag är väldigt tacksam för skolmedicinen, den har troligen räddat livet på mig och hjälpt mig på många sätt genom åren. Jag skulle inte vara här idag utan kortison och penicillin. Men, skolmedicinen har också orsakat mycket skada under årens lopp. När jag var 13 och kämpade för att få kontroll på min ulcerösa colit, tog det inte lång tid för läkarna att faktiskt erkänna att sex av mina sjukdomsmånader bara handlade om fel- eller övermedicinering.

Att ta ett piller för vilka symtom du än må ha, utan att ta reda på orsaken är galet för mig. Du kanske behöver pillret om ditt tillstånd är akut men du kanske också kan slippa pillret om du såg över din totala livsstil. Skolmedicinen handlar om att kontrollera sjukdom och dämpa symtom, funktionsmedicin handlar om att ställa fråga varför och det är just det som är så tilltalande för mig. Vår kropp är så mycket mer än summan av sina delar.

Som jag skrivit förut, så länge stora pengar är involverade (läs: läkemedelsindustrin) så kommer det att finnas krafter som jobbar emot att människor ska hitta balans i sin egna hälsa. En kombination av de två är just nu den bästa lösningen för mig, men jag ger förstås inte bort VD-posten för min egna hälsa till någon annan. 

  Med all min kärlek,

Helena